Gör bara som jag säger... Och vet ni något så tig!
Ja! vad är konst? Den frågan är så genomtröskad av myriader av åsikttsnissar att ett slags vakum inträder. Närmare bestämt det vakum som heter: Redundans - redundans
är närmast en beteckning för övertydlighet och övertydlighet är liktydigt med vanlig simpel uttråkning (gäsp).
Nåja - det i vår tid vanligaste svaret på frågan om vad som är konst
lyder: " allting kan vara konst".Relativismen är total - och hela diskursen kring konstbegreppet har förlorat sin spänst. Den hänger slapp. Eftersom blott o bart det faktum att frågan är så
(konstlat) komplicerad... Kan det kanske vara motiverat att fastslå vad som är konst - genom att tillämpa negationens strategi.
Det innebär; Att vi fastslår vad som
är konst - genom att utdöma allt som i dag gäller för att vara konst - men som faktiskt inte är det.
Det handlar om ett
enkelt städprogram - en urtvättning som må resultera i en vacker palimpsest, mot vars fond just mina dogmer må framstå som de juveler av skarpsinne och akribi de nu en gång faktiskt är - kan inte hjälpa det
- jag har ju så rätt så rätt - såå rätt!
Naturligtvis får man inte stå oemotsagd när man ställer sig så förbannat kategorisk som jag tillåter mig att vara nu.
Självfallet
reagerar en och annan ömfoting med noll kommma noll i IQ...
Nå; Handsken är kastad... En dialog mellan mig och min argaste och spydigaste vederdeloman - ett grälsjukt specimen, vars rätta namn jag inte nämner
i den dialog jag nödgas återge... Innan mina dogmer kan fastställas. En usel fars måste utspelas innan det enda väsentliga, nämligen: den insiktsfulle mästarens konkreta erfarenheter (den sanna empirins självklara
diktat) må gälla, som de normer denne - som en gåva - skänker en stackars mänsklighet. En mänsklighet skändligt utsatt för scharlataner och taskspelare av värsta sort. Pajazzos!
Nå;
Min gamla antagonist - låt oss kalla honom: SCHTRUNT - må härmed beredas första ordet i en dialog som jag låter utspelas offentligt här ute på webben... Ja min generositet och koncilians förnekar
sig förvisso inte - jag är städse beredd att utlämna andra såväl som mig själv - en konstnär måste vara generös!
Se där! Min första dogm: KONSTNÄRENS FÖRSTA PLIKT ÄR GENEROSITET.
Nåväl: Härnedan
följer dialogen mellan SCHTRUNT och mig - SCHTRUNT får första ordet...
Han säger: (scrolla nedåt för att läsa - om du gitter).
SCHTRUNT: Du är säkert den mest inbilska varelse som dröjer sig kvar på en redan skändligt överbefolkad planet. Anspråk
på att vara något eller? Herregud! Du öppnar mun på vid gavel och utlåter dig om saker som undandrar sig dina blygsamma fattningsgåvor. Jag har alltid tyckt att du är en tämligen usel liten kluddpelle - en sån
där som borde ligga lågt, mycket lågt - men det är bara typiskt. Små skitar som du förfaller alltid till självöverskattning och pompositet. Herregud lille Björn... Din intelligens räcker inte till för
att du skall inse din begränsning och tiga still. Nej, i stället gör du bort dig gång - på - gång - på - gång... Stackare! Du är en sån där utdöd fågel som visserligen hade vingar,
men vingarna var precis så små att de räckte för att göra den löjlig - plats för skratt Björn! Du är en Dront Björn. Och du talar om pajazzos... Du! Ja, ja - flaxa kan du nog lille Björn
- men flyga? Nej Björn, du är en fullgod och sprickfärdig företrädare för alla de där patetiska och halvmisslyckade stackarna som inbillar sig att konstnärsskap är en mänsklig rättighet. Inse för
fan att ingen vill veta av er.
JAG: Ja, vad tusan skulle det vara annars om inte en mänsklig rättighet - en gudomlig?
Nå! Dogm nr. två: KONSTNÄRSSKAP ÄR EN OFÖRYTTERLIG MÄNSKLIG RÄTTIGHET.
SCHTRUNT: Ha - ha - ha... Skulle det där vara spirituellt? Du lägger verkligen i dagen din inellektuella kippskoddhet så snart du öppnar mun. Björn, Björn...
Mon cher petit maitre!
JAG: Det är den begåvade människans förbannade skyldighet att
utveckla och förvalta sin begåvning på allra bästa sätt. Att genomföra sina intentioner med ihärdighet, eftertanke och en aldrig sviktande strävan att uppnå högsta möjliga kvalitet i sitt verk...
Vad som kännetecknar ett konstverk är dess förmåga att övertyga betraktaren om sin intrisikala kvalitet. Genom att förete teknisk skicklighet och val av verkningsmedel som är kongruent med
innehållet - en hållbar legering mellan mål och medel som för betraktaren framstår som absolut trovärdig i ett erfarenhetssammanhang - "Significant form" - för att tala med Roger Fry. Det är i detta sammanhang
fullständigt egalt om nån större handfull människor uppskattar verket eller ej... Det räcker fuller väl med en smärre handfull. Fuller väl och tillräcklig är min egen visshet om att jag gjort mitt allra bästa
och låtit intuition och insikt - slutligen efter ihärdigt arbete - skåda ett verk som till tecken på att det är fullbordat tittar tillbaka på mig... "Inte mera nu" -nu är jag färdig, och du är min upphovsman
"jag är ditt verk och jag lever!"
SCHTRUNT: Du har en sorgligt föråldrad syn på konst och konstnärsskap lille Björn. Du ko- ketterar
med estetiska synsätt och en retorik som hör till svunnen tid. Du är den sanne Don Quijote. Du slåss med väderkvarnar och vinsäckar lille Björn, och jag kan bara beklaga dig - du är en relikt, en atavism.
JAG: Nåja; jag må väl vara allt möjligt - såväl inom som utom min konstnärliga domän - men på den vanliga frågan: "vad jobbar du med då?"
Brukar jag kalla mig tecknare eller bildmakare - rätt o slätt. Att säga att man är konstnär - innebär per automatik - att man blir inordnad i en svåröverskådlig skara av pajazzos och stympare... Det
har onekligen gått troll i själva ordet konstnär - och i alldeles särskilt hög grad i begreppen: "bildkonst och bildkonstnär".
Jag ser ju att pajazzos, först och främst är ute efter att få allt ljus
riktat på sina egon. Det innebär att man iscensätter allehanda upptåg av provokativ och lymmelaktig karaktär under rubriken konst - i akt och mening att stärka det egna "varumärket" gubevars." Ha - ha -ha Varumärke!
Så infernaliskt dumt!
Snacka om "förtingligande" - om nu denna gamla hederliga term ur ett historiematerialistiskt paradigm tillåts användas på nytt. Ja, ja! Konsten må ytterst vara en Narcissusspegel. Men poängen
är att Narcissus måste vara vacker - det duger inte med pura inbilskheten. Tro och tycka sig vara vacker - varsågod lev i dröm och illusion - men gud nåde den skråpuk som har mage att påtvinga omvärlden sin anskrämlighet.
och exponera sig offentligt - blott o bart för att bli "bekräftad". Det förekommer alltför mycket sådan erbarmlig smörja i våra dagar.
Kejsaren är naken! Han springer omkring med rompa bar! Och alla
åsnor köper humbugen i stupid beundran... Ett de imbecillas Consensus omnium. Skit!
NARCISSUS REX regerar oinskränkt! Skit, skit, skit!
SCHTRUNT: Jamen raljera
du din gnällspik. Lilla gubben... Det låter förvisso som om du anser dig besitta nåt slags förrangställning framför andra - framför vilka tycker du dig i så fall stå?
JAG: Ha, ha, ha - lilla gubben kan du vara själv... Nämn dem du tror jag kommer att nämna... Nämn du!... Ordet är ditt - öppna käften du och låt oss alla höra.
Och stackars SCHTRUNT tvingas här att redogöra för sina futila tankegångar... Jag kan redan nu fastslå min tredje dogm. Nämn inga namn! Du får bara ett solkigt rykte som den där som är avundsjuk och giftig...
Men Jag har ju ingen nämnt - eller?!
Enligt mitt diktat: "vet ni något så tig!" Skall jag här inte avslöja alla de stackare som jag tubbat stackars SCHTRUNT att omnämna som: dem som han tror att
jag anser vara pajazzos och scharlataner. Barmhärtighet - och barmhärtighet även mot SCHTRUNT - vem är väl jag att förstöra hans rykte - genom att ställa
ut honom - som den som förtalar och bakdantar folk värre än den värste Alex Schulman? SCHTRUNT må ha en mentalitet och en vokabulär som tävlar med osalig Roland Freisler (om han är bekant)...
Men till skillnad mot denne pittoreske och ohygglige figur - är dock SCHTRUNT en människa (och faktiskt även konstnär, låt vara att han som sådan är sämre än skit - men ändå)... Människa
och konstnär!
Nå! Dogm nr tre: LÅT DEN DUMME TALA UT - UPPLÅT
DÄREFTER DET DU VET.
-jämför
den bibliska devisen, om att tala väl om sina fiender och vedersakare: "Lovorda och prisa alla dem - som du vet baktalar dig och vill dig illa -
så samlar du så mycket glödande kol på deras huvud att de tilintetgjorda av skam går bort och hänger sig." Och visst vore det väl kul om en sådan gammaltestamentlig
vishetsdevis ägde giltighet ännu i vår tid... Men kanske vi sedan dess - längs vägen - förlorat förmågan att skämmas - eller?
SCHTRUNT: Jamen! Din gemena manipulerande lilla dumskit! Poserande, självgoda lilla apskaft med fascismens alla värsta attribut. Om någon skall tiga still är det du. Hur understår du dig att hyckla nån
slags maliciös "barmhärtighet"! Om nån skall gå bort och skämmas är det du! Lille Björn! Du din - din, din... din... Ahrrrg!
JAG: Ja ni hör ju
själva; SCHTRUNT förnekar sig inte. Tre Dogmer fick jag i alla fall fastslagna. Flera (ja, många fler) kommer jag framdeles att fortlöpande fastslå - allt efter som mitt konstnärsskap
jämnt och sakta fortskrider mot olympens höjder... PARAMOUNT! EXCELSIOR!
Ja, ja, ja - låt mitt storhetsvansinne
flöda över alla bräddar - det dör omsider - dör med mig.
Alltså: A suivre
JAG.
Okki dokki,
vi tillägger och vidhåller. Att välja konstnärskap som livsväg betyder, rätt o slätt, att man bejakar risken - om du väljer konstnärskap framför en yrkesbana
som garanterar trygghet och borgerlig status... riskerar du ingenting! Välj juristbanan, bli en besticklig brännvinsadvokat - gör bort dig! Men tiden läker förvisso sår... När det handlar om underslev i ämbetet.
Alla trygghetsavtal, alla otillständiga avgångsvederlag och pensionsförsäkringar som håller ett avskyvärt pucko till havererad tjänsteman - kvackdoktor, imbecill VD, Apjurist och hela surven av astrista filistrar med värde
noll bevars - hållas vid liv! Vid liv och full lvälmåga (man har ju varken bildning eller smak när man skall slicka sina sår i sin åldersfula självömkan. Det allra bästa för somliga "övervintrare"
torde vara en galopperande demens - en demens som förmenar dem förmågan att njuta den imbecilla "guldkant" i tillvaron som dom tror sig ha förtjänat efter sitt mediokra ( och i många fall brottsliga ) yrkesliv...
ÄH!
Dra åt LVT!! ( ha,ha,ha ! Jamen ha så djävla bra - ha, ha, ha - tjofallera! )
Nåja, en konstnär åtnjuter noll av vad ovannämnda idiotpack sitter
och suger på i sin avskyvärda självömkan (How about suicide?). Konstnären riskerar att misslyckas - riskerar att hamna i skymundan - riskerar att bli allvarligt hindrad att förverkliga sina intentioner... Något som kanske
är det värsta. Livet är alldeles för kort och konsten är och förblir låång! Att efter ett ordinärt levnadslopp - med brutna krafter- stå vid hembud och veta att nu går vi in i denna "damn good
night" med ett stort verk aldrig fullföljt. Det blev aldrig fullföljt - till följd av de "tusen nålar" som filistermassivet tvungit konstnären att värja sig mot...
Mera följer: a
suivre - som det heter (öh, på franska - eller?). Ja va fan tror du ?! (säger SCHTRUNT)
SCHTRUNT:
Sluta din patetiska töntputte! Du tråkar
ut hela världen med ditt självömkande gnäll.
JAG:
Ytterligare en dogm: ÄLSKA MÅLERIET OCH HEDRA MÅLAREN! -Sedär; DOGM nummer 4!